S/Y Allie

S/Y Allie

St. Barts till Bermuda

S/Y AlliePosted by S/Y Allie Thu, May 26, 2011 18:06:00
Sista morgonen på St Bart spenderades med att göra allt det där tråkiga som måste göras innan en segling startar. Fylla vatten, bunkra de sista matresterna och cleara ut från landet. På St Bart borde detta ha skett förhållandevis smärtfritt då utklareringen skulle ske på data istället för hos en arg tulltjänsteman. Tyvärr visade det sig idag att data inte ville fungera som den borde och vi fick förargat sprätta runt i stan och leta efter nämnd arg tulltjänsteman. Han dök aldrig upp. Äventyret slutade istället med att vi totade ihop en handskriven lapp där det stod ”Adjö och tack för fisken – Allie”.

Efter Karibiens sista snorkling i en vik på öns nordsida var det dags för ett sorgligt avsked av vår älskade dinge utan namn. Jollen var alldeles för stor för att lyfta ombord på Allie och att släpa kräket 900 sjömil efter moderskepp kändes inte riktigt som ett alternativ. Eftersom vi aldrig lyckades sälja den fick vi göra en god gärning och istället ge bort vår älskling.

Båt ett tittade på oss misstänksamt och ville verkligen inte ha en gratisjolle, båt två pratade inte ett ord engelska och hos nästa två båtar var det ingen hemma. Hur svårt kan det vara att ge bort en fullt fungerande jolle gratis? Tillslut hittade vi en mycket trevlig fransk-kanadensiska som gladeligen tog över petit Allie och hon var dessutom så utomordentligt trevlig att vi fick en flaska vin i utbyte. En flaska vin i Västindien kostar ungefär fem gånger så mycket som en flaska rom, så presenten togs emot med glada tillrop och hurranden. Vin är en av besättningens favoriträtter!


Sedan började seglingen..

Dag 1: Under blixtar och dunder gjorde vi god fart norröver. Vi var spända över att se vilka magiska under som väntade oss i Bermuda-triangeln.

Dag 2: Nästa dag åskade det fortfarande. Vi testade vår fiskelycka och under ytan finns det stora och små. Vi fick en stor, en giga-stor, en med vapen, en Blue Marlin. Att fånga sportfiskens Rolls Royce är på gränsen till vad vi klarar av och efter att rädda gömt oss så långt bort ifrån denna fångst det går medan man samtidigt halar in den, tog vi några bilder och kapade linan. Vi vill inte ha ett svärd i sittbrunn och vi ville inte att fisken skulle dö i kampen.

Dag 3: Lättare vindar och fortfarande åska. Efter föregående dags stora fångst var vi näst intill lättade när vi fick en ganska liten guldmakrill på kroken. Tyvärr slet den sig innan vi hann laga till den.

Dag 4: Mer åska. Vi upptäckte det stimulerande spelet Yatzy. Det var härligt!

Dag 5: Fortfarande åska. Hur länge kan det åska? Man kan tycka att himmelen borde vara urladdad efter 6 dygn, och till råga på allt regnade det nu också. Freddie fick göra sitt medan vi kurade ihop oss och spelade Yatzy.

Dag 6: Solen kikade äntligen fram så vi bestämde oss för att ta tillfället i akt och hälla några hinkar vatten över oss emellan Yatzy-partierna.

Dag 7: Mer sol och dessutom tuffade en stor båt förbi, händelsernas dag. Vi tog paus i Yatzy-spelandet och tittade på båten en stund och upptäckte dessutom att det seglade förbi ett gäng örlogsmaneter. Dom kryssade sakta framåt mot vinden och för en gångs skull kunde Allie vinna en kappsegling. Vi firade med att baka piroger.

Dag 8: Den onda stiltjen gick till angrepp. Vi guppade varken framåt eller bakåt i den varma solen och det verkade som att till och med örlogsmaneterna var snabbare än oss. Vi spelade Yatzy och fiskade och fick tillslut napp. Denna gången fick vi Puffer Fish på kroken. Den reagerade precis så som en blåsfisk ska, genom att blåsa upp sig till en fotboll när den förstod att den var fast. Åter en gång fick vi kapa linan medan den tittade på oss med stora bedjande ögon.

Dag 9: Vi kom oroväckande nära det gamla härliga ordspråket ”Morgon röd är sjömans död”. Efter en lugn natt tornade mörka moln upp sig vid horisonten. Vinden gick från 0 till 17 sekundmeter på två lika röda sekunder som soluppgången hade varit, och blixtarna ven runt öronen. Ovädret varade i ungefär tre timmar innan solen och hoppet om livet kom tillbaka. På kvällen seglade vi i en frisk biddevind mot mål. Det var härligare än Yatzy.

Dag 10: Vi fortsatte på kryssbog i motsjö medan vi än en gång försökte fiska. Denna gång bestod fiskelyckan i att en fågel fastnade i linan. Efter missödet tog vi in våra drag, spelade Yatzy, tittade på film och vinkade till delfinerna som hälsade på en stund.

Dag 11: Tidig morgon var vi 12 sjömil från Bermuda. Vid lunchtid var vi fortfarande 12 sjömil från Bermuda. Vi kryssade oss apa-sakta fram och först på eftermiddagen kunde vi äntligen släppa ankaret i St Georges Harbour. Seglingen tog ganska exakt tio dygn och vi hade alla sorter av vind i många olika styrkor, minst sagt varierande.


Bermuda som ligger utslängd 600 sjömil från USA:s ostkust är omgiven av rev och är känd under namnet ”Isles of the Devil”. IMO (International Maritime Organisation) har utlyst ön som ”Area to be avoided”, har man inget ärende hit får man inte segla närmare än 40 sjömil. För att komma in i en säker hamn i skydd från vind och sjö finns det bara en enda smal kanal in genom revet.

Trots detta har vi enbart fått positiva intryck av denna djävulens ö. Här är otroligt vackert och mysigt, och befolkningen är mycket vänlig. Kanske är de glada att få besök. Dessutom är klimatet perfekt. Äntligen har sovsäckarna plockats fram och morgonbadet är precis sådär uppfriskande som det ska.