S/Y Allie

S/Y Allie

St Martin och en sväng till Anguilla

S/Y AlliePosted by S/Y Allie Sun, May 08, 2011 19:00:18

Billigare ankringsavgift och mindre byråkrati fick oss att välja den franska sidan av St. Martin. Ett beslut som påverkade våra liv mer än vad vi först trodde. Det visade sig ganska snart att nästan allt vi ville göra krävde att vi åkte till Holland. Det var där affärerna låg, ölen var billigast och där de flesta av våra vänner låg ankrade.

För att komma till Holland hade vi en jollefärd som krävde att vi körde i skift. Två timmar var och först när
uppgivenheten började bli outhärdlig kunde man börja skymta Holland borta vid horisonten. Förutom att vi åkte till ett nytt land ett par gånger om dagen så riskerade vi dessutom att krocka med en jumbojet varje gång. En jolle känns bra liten när man knuffas av den varma jetströmmen bakom ett av dessa monster och lomhördheten slutade snart att gå över på kvällarna. Vrålet av en flygmaskin 20 meter över huvudet påminner oroväckande mycket om döden.

Efter ett par dagar på St. Martin då motorn lyftes ur, vindrodret inte ville anlända och våra vänner amerikanerna började hota med att lämna oss för ett vårskönt Europa fick vi tillslut nog. Vi behövde semester.

Vi samlade våra krigare för att bege oss mot St. Barts och ta tillbaka det som är rättfärdigat vårt. Vikingablodet pumpade och krigsropen var minst lika höga som jumbojetens vrål. Vi satte kurs och kryssade sakta frammåt i motvinden på 30 knop. Efter ungefär en timme hade vikingavrålen lugnat ner sig något och blickarna vändes längtansfullt mot Anguillas vita stränder. Vi skulle ju ändå på semester..

Kalla oss gärna för mesiga vikingar men Anguilla var underbart. Vi spenderade dagarna med att spela speedminton och kasta frisbee, äta de 13 humrarna som Joe fångade, ta oss en svängom på dansgolvet (även kallat strand) och utnyttja de allmäna duscharna väl. Alltså fylla vattentankarna, duscha slutade vi med ungefär samtidigt som St. Barts blev franskt.

Efter tre underbara dagar var det dags att segla tillbaka till vardagen på St. Martin då Joe och Amber stod fast vid sitt beslut om ett vårskönt Europa. Eftersom det var helgdag i Holland och vi var tvungna att cleara in på ön innan de skulle flyga ut, valde vi att ankra på den franska sidan. Ett beslut som inte har påverkat våra liv särskilt mycket. Vi har lärt oss ta med matsäck och öronproppar för jollefärden och vi har skaffat vänner även här i Frankrike.

Motorrummet används numera för att stuva rom, vindrodret har anlänt och amerikanerna har lämnat oss. Vi börjar bli redo för att segla mot St. Barts och ta tillbaka det som en gång varit vårt.